söndag, september 22, 2013

the great journey

igår fyllde jag 25 år. ett kvarts sekel. för mig är det dock bara en siffra, har aldrig riktigt brytt mig om födelsedagar och liknande. men i fredags var jag i alla fall ute och åt på restaurang. och överraskningsfirades av vänner i Köpenhamn med glitter, shots och danska flaggor! det var längesen jag var uppe så länge kan jag säga. halv sex lördag morgon damp jag ner i min sköna säng. igår kväll firade jag med familjen. alltid lika trevligt att äta ute! idag är det ny fika och sen film-mys ikväll. efter denna helgen är jag glad över att känna så fina människor. och på tisdag åker jag till Australien i ca 5 veckor!! medresenär är finaste Amanda. stressen börjar göra sig påmind. jag har inte packat mer än att jag har gjort en lista. som jag antagligen inte kommer att kunna följa! ;) jag som brukar vara den mest planerande människan. ingenting har jag fått gjort de sista veckorna. min hjärna är ett kaos och känslorna är all over the place. och även om det ska bli ett enormt äventyr och en fantastisk resa med bästa vännen känns det allt lite ledsamt att lämna när man är nykär. och det enda man vill är att få kramas varje dag. men något positivt i allt detta är att vi kommer få två veckor i Melbourne innan jag åker tillbaka till ett grått novembersverige. efter det får vi se. det håller liksom inte att ha ett distansförhållande mellan Sverige o Australien. en av oss måste röra på sig lite, för ett litet tag. inga lätta beslut att ta när man knappt känner varandra men vet att man vill va tillsammans 24 timmar om dygnet. så dålig tajming. men vem har sagt att det ska va lätt, att känslor kan styras.

mitt sporadiska bloggande kommer alltså bli än mer sporadiskt nu. jag ber om förlåtelse. men kanske kommer det lite uppdateringar från down under då och då. annars är instagram det bästa stället att följa mig på. ettsvenssonliv därmed. ta hand om er så länge!

söndag, september 01, 2013

turbulens är det rätta ordet

 herregud. den senaste 1,5 månaden har det hänt otroligt mycket i mitt liv. därav det uteblivna bloggandet. jag trodde aldrig att något kunde ta så mycket tid av mitt liv och min tankeverksamhet att jag inte skulle ha tid eller lust att sitta vid datorn eller blogga. men det är vad som har hänt. efter ett turbulent år mår jag för första gången riktigt bra och ser ljust på livet. som ni kanske förstår har dessa känslor ofta med kärlek att göra. så även denna gång. jag försökte ignorera mina känslor och förneka det för mig själv ett bra tag men till slut gick det inte att bortse ifrån. jag har träffat någon, någon som uppskattar mig och som ler mer hela ansiktet så fort han tittar på mig. jag ville verkligen inte träffa någon, kände att det kunde vara bra att va själv ett tag. det har jag i och för sig varit också men tänkte att jag bara skulle tänka på mig själv och göra vad jag vill. det har inte förändrats, tvärtom, jag har valt att gå in i detta trots att jag ska resa iväg. en resa som jag inte har berättat för er om än. den resan och det kapitlet förtjänar ett eget inlägg. det jag har lärt mig är att det aldrig blir som man tänker sig. ens planer kan omkullkastas på en sekund och just nu låter jag det bara hända och det känns oerhört skönt. skönt att inte vara den som styr och strukturerar och planerar stup i kvarten. visst finns det frågetecken men inga som inte kan tas om hand.
jag tänkte att ni ville veta.
men det går bra nu.