hur jag är

jag tackar gudarna för att jag inte blev idrottare när jag var yngre. tack för att jag valde den musikaliska vägen, annars hade det inte varit lätt för motståndarna. min tävlingsinstinkt är så stark att det nästan är ett problem. när jag nu börjat simma två gånger i veckan kan jag inte simma för att det är skönt och avslappnande. bra för mitt psyke. nix, simma så fort jag kan. varje gång måste jag simma fler längder på kortare tid än förra gången och simma fortare än de andra i bassängen. varför är man så här? va tjänar det till? jag vill tävla om allt och det viktigaste är alltid att vinna. jag är en dålig förlorare och detta har lett till att jag oftast avstår allt vad tävlingar heter. man måste ju tänka på sin omgivning liksom...