det stormar ute idag. och i mitt hjärta också. har umgåtts med mitt ex de senaste tre dagarna. mannen som jag älskar som dumpade mig. som gjorde slut på det som var vårt. jag vill hata honom. jag vill gå vidare och se alla möjligheter som ligger framför mig. jag kan inte. inte just nu. han är den finaste människan i världen. han är den jag fortfarande kan offra allt för. han åkte för två timmar sedan. vi kommer antagligen ses till jul. jag trodde det skulle gå bra, vara smärtfritt att träffa honom. vet inte vem jag lurade mest med det.
jag försöker tänka rationellt. handla rationellt. men de där känslorna rör liksom runt allting. jag har blivit en mer cynisk människa. jag har alltid haft svårt att lita på människor och släppa andra nära inpå. den människa som jag litat allra mest på har svikit mig på ett av de värsta sätten. kanske sig själv också. men ingen kan leva i en lögn.
på något absurt sätt kände jag tillfredsställelse när han också mått skit. att han har gråtit och undrat om det var så här det skulle bli. det är inte bara jag som levt i ett vaccum i två månader. när det varje dag känts som att hjärtat lakats ur. fast han står fast vid sitt beslut säger han att han saknat mig. att han tänkt på mig nästan varje dag.
jag önskar det bästa för honom. det gör jag verkligen. men nu får jag börja om från ruta ett igen. processen. accepterandet. men att umgås med varandra är det bästa jag gjort på flera månader. vi uppskattar varandras sällskap. vi kan prata om allt. det gjorde vi verkligen också.
jag försöker vara stark. jag vet att jag är det men ibland måste allt bara ut. jag vet att det snart kommer kännas bättre. att det kommer bli lättare att se tillbaka på vår tid tillsammans. som ett fint minne. jag önskar verkligen att det går fort. jag sparar våra minnen i en liten sammetsklädd ask innerst i mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar