här i söder har våren kommit långt. dessa bilder känns som en evighet sedan fast det inte är det egentligen. jag undrar om jag prioriterar fel. det känns inte som att jag hinner med. jag stressar alltid lite sådär några steg efter halvspringandes. när jag stannar upp är jag rädd att det är höst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar